Cancíon del jinete
En la luna negra
de los bandoleros
cantan las espuelas.
Caballito negro.
¿Dónde llevas tu jinete muerto?
Las duras espuelas
del bandido inmóvil
que perdió las riendas.
Caballito frío.
¡Qué perfume de flor de cuchillo!
En la luna negra
sangraba el costado
de Sierra Morena.
Caballito negro.
¿Dónde llevas tu jinete muerto?
La noche espolea
sus negros íjares
clavándose estrellas.
Caballito frío.
¡Qué perfume de flor de cuchillo!
En la luna negra,
¡un grito! y el cuerno
largo de la hoguera.
Caballito negro.
¿Dónde llevas tu jinete muerto?

Federico García Lorca
Balanza
La noche quieta siempre
El día va y viene.
La noche muerta y alta.
El día con un ala.
La noche sobre espejos
y el día bajo el viento.

Federico García Lorca

Jämvikt
Natten vilar alltid.
Dagen kommer och går.
Natten död och hög.
Dagen med en vinge.
Natten över speglarna
Och dagen under vinden.

Svensk tolkning: Artur Lundkvist

Ryttarsång (1860)
I banditernas
svarta måne
sjunger sporrarna.
Lilla svarta häst.
Vart för du din döde ryttare?
De hårda sporrarna
på den orörliga banditen
som tappade tyglarna.
Lilla kalla häst.
Känn knivblommans doft!
I den svarta månens sken
blödde det i sidan
på Sierra Morena.
Lilla svarta häst.
Vart för du din döde ryttare?
Natten sporrar
hästens svarta flanker
med himlens stjärnor.
Lilla kalla häst.
Känn knivblommans doft!
I den svarta månen
ett skrik! och eldens
långa horn.
Lilla svarta häst.
Vart för du din döde ryttare?

Svensk tolkning: Estrid Tenggren